Heavy reading - Tokyo

Igår sken solen hela dagen, Celsius var uppe och vände någonstans kring 35 men jag var beslutsam. Turista javisstja! Jag började dagen med hotellfrukost och Japan Times. Otroligt trevligt! 214kr och tre koppar kaffe senare (bankir som jag är tyckte jag det var lika bra att både dricka morgonkaffe och förmiddagskaffe för de här priset=)) gick jag upp på rummet och sammanställde en To do lista över de aktiviteter som jag vill göra under min vistelse här. Samtidigt som det finns mängder av information om Tokyo och vad man ska göra här kändes det ändå lite svårt att få något egentligt grepp om vad JAG egentligen ville se.Hur som helst bestämde jag mig för en tour med tre delmål.Det finns lite olika sätt att ta sig runt på. Det allra bästa sättet tycker jag är Yamanote line som går över jord i en cirkel kring de mest centrala delarna och är otroligt turistvänlig. Sen finns de även den vanliga tunnelbanan och den var klurig på sina håll. Några linjer var skapligt informativa men här finns en del linjer som jag knappt tror japanska turister förstår sig på. En Lonely planet guide, en karta över tunnelbanan på japanska och en Iphone app med engelsk metrokarta krävdes samt en hel del förvirrat kroppsspråk som lockade till sig vänliga japaner innan jag nådde mitt första delmål Asakusa (inte Akasaka, hur kunde jag ta fel på detta). I området finns Sensoji Templet som verkligen är något att se. Otroligt stort och med en fin japansk trädgård som omsluter de olika tempelbyggnaderna. MEN hur skumt är det inte att turista själv? Jag har under mina två månader i Asien absolut fått bekräftat att jag inte gillar att vara själv utan vill ha familj/vänner/kompisar/kollegor (inte bara ”människor”, för människor finns här gott om) runt omkring mig helst hela tiden. I vardagen försöker jag ändå klara ensamheten men med turisthatten på blir jag helt tokig. Jag pratar med mig själv och ställer frågor som jag ju såklart inte får något svar på.

Sara 1: Varför står de svettiga turisterna och försöker få den illaluktande röken på sig från de små templen med grillar inuti?

Sara 2: Ja Sara, det vet jag inte, men kanske det står något i boken som du har med dig?

Sara 1: Smart!

Delmål två – 3 tunnel- banebyten, långa perioder av förvirring. Imperial Palace. Jag gick flera runder innan jag förstod att jag faktiskt var på rätt spår. Vissa delar av Tokyo är verkligen folktomma.

Det förväntar man sig inte och det gör en förvirrad eftersom man är på väg till en av stadens mest populära turistattraktion. Tyvärr var det mesta av den stora fina parken och palatset instängt bakom murar och är endast öppet för allmänheten två dagar om året, detta var inte en sådan dag.Sara 1: Visste du att de har sköldpaddor i kanalerna här?

Sara 2: Nej, det är konstigt, eller?
Sara 1: Ja!
Delmål tre – Ginzaområdet. Dessvärre ströks denna punkt från programmet eftersom jag inte längre hade några torra kläder samt energi kvar och bestämde mig för att hellre betala 214 kr för en solstol och avnjuta 90 minuter vid poolen innan de stängde.

Tydligen kostar allt på det här hotellet 2500Y. (Nordeas Iphone app är helt lysande och har bland annat ett kvickt valutaomräknarverktyg). Det stack i nästan vid poolen gång på gång. Cocos. Jag vände mig om och där låg hon… cocoskvinnan! (Jag vet att man inte får ta foto såhär men jag kunde inte låta bli) Själv smörjer jag mig med koreansk lågfaktor nr 30, säkert med blekningsmedel i.

Därefter två timmars perfekt Lost in translationscen i loungen med ett glas vitt vin och en bok väntandes på min Fredrik.

Fredrik lämnade hotellet halv sju på morgonen och kom hem halv nio på kvällen. Han hade haft en bra dag och jag är säker på att han hade gjort ett jättebra jobb. Han pratar numera japanska, bär svart kostym i 35graders värme samt äter häst- och bläckfisksashimi. Min fina

kille är en businessman!