Vanlig dag i Seoul

Inte roligt att befinna sig i en stad bara några mil ifrån bomber. Gårdagen var, för oss här, mest oviss. Jag satt som tur var på ett fik tillsammans med Ida och Emma när Idas telefon ringde. Det var hennes koreanska man som hon själv säger brukar ta sådant här med ro och som menar på att det händer saker hela tiden. Denna gången var han orolig vilket självklart gjorde att vi förstod att det var allvarligt. Jag tog upp min mobil och såg direkt en rad med oroliga sms.

Vi tog det rätt lugnt, var klart lite uppskärrade, eftersom alla koreaner runt omkring verkade fullt normala. Vi sa hejdå och jag åkte hem till mig och lovade att komma hem till Emma eller Ida i fall jag skulle känna mig orolig eller ensam. Fredrik är nämligen i Japan hela denna veckan också. Väl hemma började jag oroa mig lite mer och satt och läste nyheter från alla hörn och kanter. Svenska nyhetsrapporteringen var inte mild. Den var skrämmande, drog upp irrelevanta och gamla saker för att skrämmas ännu mer. Jag bestämde mig för att stanna hemma och gick sedan och la mig faktiskt mer orolig än vad jag trodde.

Idag vaknade jag och började dagen med att läsa nyheterna. Ingen egentligen uppdatering. All oro och nervositet var som bortblåst. Otroligt konstigt. Åkte iväg och träffade Chloe. Hon berättade att de hade gått en riktig telefonhysteri bland de amerikanska fruarna som verkade ha packat ihop både familj och hem.

Därefter gick jag och mötte Emma för att sedan åka till en helt hysterisk julmarknad. Väldigt roligt! Dagen avslutades med luciaövning med barnen. Överallt i stan är allt precis precis som vanligt. Det går inte att få ihop gårdagens hysteriska rubrikerna med dagens verklighet.

Det bästa av allt var Emmas städare. Emma hade kommenterat händelsen idag och hon/han hade svarat med: Yes was it a bomb in the subway?! Helt ovetande om vad som hänt..?!..eller dålig på engelska? Jag hoppas på de förstnämnda vilket tyder på koreanernas lugn och vana inför det här.