Paniken börjar lägga sig

Det känns rätt skrämmande att dra iväg och en viss panik infann sig både hos mig och Fredrik när vi insåg att det faktiskt kommer bli av. Allt har gått så snabbt med alla beslut så det tog nog ett litet tag innan allt smälte in. Frågan jag ställer mig gång på gång är vad tusan jag ska göra hela dagarna. Men så kommer jag på... det var ju de som var hela meningen. Jag skulle inte stirra omkring för att vara fullbokad från morgon till kväll, det är okej att bara vara. Men det är svårt! Ibland känns det bekvämt och lyxigt att faktiskt inte ha så uppstyrda planer de kommande halvåret men ibland får jag så olustiga känslor. Men det handlar bara om 6 månader, så varför göra det till en så stor grej? Nu ska jag successivt vänja mig vid tanken att det är ok att bara vara. Det är nyttigt men så svårt.

Woho...fortfarande så spännande!!